1. TILL FINAL:
Anne-Lie Rydé,
Så nära.
VARFÖR: Anne-Lie Rydé hade tuffast tänkbara i Scandinavium förra året. Nu har hon fått en gynnsam startposition i den här mycket, mycket svagare uppställningen. Dessutom är låten, även nu en klassiskt skuren popschlager, snäppet bättre än senast. För att verkligen försäkra sig om avancemang har Rydé anlitat koreografen Hans Marklund som uppfunnit schlagerboan modell maximum. Lika enkelt som effektfullt. Klarar hon bara tricket utan att strypas så är segern i hamn.

2. TILL FINAL:
Nanne Grönvall,
Håll om mig.
VARFÖR: Superrutinerade schlagertrollet Nanne tar sig an den här monotont envisa flirtfesten från "Pling" Forsman och kan räkna in en plats i Andra chansen. Nanne vet hur man maxar ett framträdande i Melodifestivalen och med två aggressiva danstjejer, en bankande trummis och två stora fläktar lär det bli tillräckligt mycket fart för att inte en enda av de knappt tre miljonerna ska missa varken poäng eller refräng.

3. TILL KVAL:
Mathias Holmgren,
Långt bortom tid och rum.
VARFÖR: Mathias Holmgren har verkligen ingen större utstrålning och den här låten är egentligen en beige snälldiskoschlager som inte sätter några större avtryck. Men den kickade Barbadossångaren är trots det favorittippad hos Svenska spel och man ska inte underskatta att han har ett känt ansikte. Det brukar ofta heta att det är låtarna som tävlar men en dålig låt som görs av en känd artist har ändå ofta fördel. Mathias knäpper de gamla komphundarna i Barbados på näsan.

4. TILL KVAL:
Date,
Hörde änglarna viska mitt namn.
VARFÖR: En helt okej ballad som säkert kommer att bli en fin sista dansen-favorit när Date ger sig ut på dansbanorna. Kan också bli en långkörare på Svensktoppen. Patrik Rasmussen, som redan under de första avsnitten av Fame Factory berättade om sin stora dröm att tävla i Melodifestivalen, visar att han är en hyfsat begåvad sångare. Rasmussen har också en poäng i att finalfältet skulle behöva en kramvänlig tryckare. Kul också om vi till sist får lära oss vilka som egentligen är med i Date.

5. UTE:
Rickard Engfors
& Katarina Fallholm,
Ready for me.
Därför: Engfors och Fallholm sätter upp en show som saknar motstycke i schlagerhistorien. Väldigt tyskt. Men visst är det skönt med en "hata eller älska-låt" i ett i övrigt slätstruket sällskap.

6. UTE:
Caroline Wennergren,
A Different kind of love.
Därför: Mölnlyckes svar på Ella Fitzgerald har en svag men högst personlig sångröst. Låten som hon tävlar med sticker ut men ett okänt namn i kombination med en lite corny låt tar Caroline tillbaka till skolbänken.

7. UTE:
Katrina & The Nameless,
As if tomorrow will never come.
Därför: Christer Björkmans hårdrocksinfekterade kompband backar upp den abdikerade schlagerdrottningen från England. Absolut ingenting talar för att den här åderförkalkade rockdängan ska lyckas.

8. UTE:
B-Boys International & Paul M,
One step closer.
Därför: En inte alltför hopplös refräng. Men tankarna går till fritidsgård och pojkrum. Det här bidraget är ett tydligt exempel på att juryn gått vilse i ambitionen att bredda festivalen musikaliskt. Hela Sverige skrattar åt de här töntarna i kväll.