Inte varje sexhundrasidig avhandling i idéhistoria resulterar i hetsiga kontroverser, men som opponent nyligen på Susanne Dodillets studie Är sex arbete?, förstod jag att någonting var på gång när kritiska förhandsrecensioner hamnade i min brevlåda liksom när disputationen fyllde ett helt auditorium på Göteborgs Universitet.
Dodillet granskar ett anmärkningsvärt sammanträffande: Tyskland legaliserade prostitutionen ungefär samtidigt som Sverige blev första landet att kriminalisera sexköpare men inte sexsäljare. De två ländernas skilda vägval ledde till hårda diskussioner. En journalist vid Svenska Dagbladet som kommenterade VM i fotboll i Tyskland, förklarade att tyskarna nu skrivit om koncentrationslägrens ökända devis "Arbeit macht frei" till "Fuck macht frei". Kritiker på andra sidan Östersjön utmålade den svenska inställningen som en statskramande feminisms politiska korrekthet.
Det är möjligt att avläsa Sveriges vägval som en utveckling från det extrema sextiotalets sexliberalism till en triumferande feministisk medvetenhet som utmynnade i sexköpslagen 1999. Vid mitten av sextiotalet föreslog läkaren Lars Ullerstam statliga bordeller och "erotiska samariter": "Många unga människor av båda könen skulle med stor glädje söka sig till detta människovårdande yrke", trodde han. 1972 motionerade folkpartisten Sten Sjöholm i riksdagen för statliga bordeller som ett sätt att förbättra yrkesvillkoren för prostituerade.
Dodillets studie visar att sådana röster stod långt från den folkliga majoriteten som motsatt sig prostitution sedan flera decennier. Sexköpslagen var i själva verket inte den civiliserande feminismens sena blomstring: "Med min tolkning ifrågasätter jag tesen att kvinnorörelsen har haft någon avgörande betydelse för samhällets prostitutionsmotstånd."
Avhandlingen kan läsas som en berättelse i lika delar om Sverige och Tyskland. Eller så kan den framför allt läsas som en berättelse om Sverige - skriven på svenska för svenskar. Jämförelsen med Tyskland tjänar då främst syftet att ifrågasätta en självsäker svensk berättelse om sexköpslagen som unikt upplyst och oantastligt etisk. Dodillet betonar att välmenande människor kan vara osams om den bästa hållningen till prostitution och att en tysk målsättning kulturellt sett är lika logisk i sitt sammanhang som den svenska. Kapitlen om Tyskland problematiserar vad svenskar tar för givet - Dodillet exotiserar det välbekanta och gör det exotiska välbekant. I detta fall de exotiska tyskarna som kallar prostitutionens kunder "friare". Som hon anmärker: "Ett nedvärderande ord för sexköpare finns inte på tyska."
En större tysk kvinnorörelse stred för att hushållsarbete skulle avlönas - inte så mycket som ett mål i sig utan som ett sätt att blottlägga förtrycket av kvinnor i allmänhet. Då väcktes frågan: Varför skulle män alltid få sex gratis? Den rörelsen fann allierade bland organiserade militanta prostituerade som inspirerats av prostituerades strejker i Frankrike och på andra håll. Bildandet av De Gröna ur olika sociala rörelser sörjde vidare för en parlamentarisk röst åt prostituerade som ville se sin verksamhet avkriminaliserad.
De svenska prostituerade fick ingen sådan parlamentarisk röst och Dodillets dokumenterar en överraskande frånvaro av deras röster i svenska utredningar och riksdagsdebatter. Detta osynliggörande av sexsäljande kvinnor följdes av tendensen att behandla dem som oförmögna att representera sig själva: politiker jämförde dem med barn eller utmålade dem som vilseledda personer vars åsikter saknade intresse. De var som en moderat politiker uttryckte det: "En grupp människor som inte förstår sitt sanna bästa."
Tack vare sin politiska organisering blev de tyska prostituerade både hörda och uppmärksammade. Dodillet låter dem också komma till tals, bland annat genom att citera en kvinna vid namn Monika som besvarar frågan om hon mår dåligt därför att hon säljer sex: "Tvärtom, jag tycker att jag är ganska smart ... kanske är min orgasm en finansiell orgasm." Dodillet berättar också om dagen då en kritisk Olof Palme delade en tysk tevesoffa med en aktivist för de prostituerades rättigheter.
Frågan om de prostituerades egna åsikter blev debatterad vid Dodillets disputation. Hennes argument var att en politik först blir frigörande när de involverade kvinnorna väl erkänns som aktiva subjekt i sina liv - och genom att de släpps in i diskussionen. Några av hennes kritiker hävdade att prostituerades åsikter inte är särskilt relevanta i diskussionen. Att gynna deras röster är - enligt juristen Jenny Westerstrand - som att basera energipolitiska beslut på åsikter bland Barsebäcks kärnkraftverks anställda och utan avseende på samhälleliga konsekvenser. För Westerstrand var poängen med sexköpslagen kulturell: att sätta punkt för de symboliska skadorna som prostitutionen åsamkar alla kvinnor och att därmed främja ett jämställt samhälle.
Dodillet söker också ett sådant samhälle, men med andra medel. Hennes välbelagda och mästerliga studie visar hur etiskt seriösa människor ibland kommer till diametralt motsatta slutsatser.

BOK
Susanne Dodillet
Är sex arbete?
Vertigo akademika