Jordbruksbyråkrater i Bryssel och Sverige förbereder just nu ett attentat mot det mest unika vi har i det svenska jordbruket, de traditionella naturbetesmarkerna med månghundraårig historia. Jordbruksministern kan stoppa katastrofen om han agerar omedelbart. Annars tvingas svenska bönder redan nästa vecka ut med motorsågen för att skövla beteshagarna.

Hundraåriga ekar, hasseldungar, vildaplar, enebuskar, sälg-och nyponsnår måste bort på order av Jordbruksverket.

De svenska naturbetena med sin blandning av vilda gräs, örter, buskar och träd är en sorts jordbruksmark som nästan inte finns någon annanstans i hela världen. Astrid Lindgren gjorde dem till själva symbolen för den svenska sommaren.

Men beteshagarna är inte bara vackra att se på. Med rätt skötsel ger de ett bra och varierat foder till kor och får. Samtidigt är de en av de viktigaste livsmiljöerna för massor av vilda växt- och djurarter.

Naturlig betesmark är också den allra resurssnålaste foderproduktion som finns. Marken behöver inte plöjas eller sås. Djuren skördar själva, och gödslar när de ändå är i farten.
De här markerna var ofta på väg att förfalla och växa igen under decennierna efter kriget. I det allt rationellare och storskaligare lantbruket var naturbetesmarkerna olönsamma för många bönder och fick heller inte så stor del av dåtidens jordbruksstöd.

Rustats upp
EU:s jordbrukspolitik har genom miljö- och landsbygdsprogrammens ersättningar för naturbete haft en positiv inverkan. Sverige har kunnat jämna ut stöden så att en lantbrukare i dag får ungefär lika mycket ersättning för att sköta beteshagar som för sin åkermark. Många naturbetesmarker har rustats upp och återfått sin traditionella roll i jordbruksproduktionen.

Men sedan ett par år har EU-kommissionens tjänstemän börjat ifrågasätta stöden till beteshagarna som kommer via gårdsstödet. I resten av EU finns ofta inga träd på betesmark, så varför ska det vara tillåtet i Sverige?

I EU-byråkraternas ögon är gräsmarker med fler än enstaka träd inte jordbruksmark utan skog, och ska därför kastas ut ur den gemensamma jordbrukspolitiken. Invändningarna verkar till stor del bottna i ren okunnighet om hur betesmarker med träd sköts och fungerar, eller i oförmåga att se hur fantastiskt varierat Europas jordbrukslandskap är.

Flathet
Ansvariga politiker och myndighet i Sverige har visat en flathet mot EU-tjänstemännens kritik och hot om sanktioner. Redan förra våren infördes nya, dåligt genomtänkta regler om trädräkning efter EU-riktlinjer. Det fick många bönder att antingen överge sina betesmarker eller panikröja dem för att klara de nya kraven.

Jordbruksministern gjorde en insats och visade upp denna unika natur för EU:s jordbrukskommissionär och Sverige gavs möjligheten att se över reglerna. Men tydligen var EU-kommissionen ändå inte nöjd, och i år vill Jordbruksverket skärpa trädförbudet till en nivå som kommer att göra en korrekt skötsel av beteshagarna helt omöjlig.

Långsiktiga regler behövs
Det är orimligt att ändra reglerna från ett år till ett annat. Liksom annan företagarverksamhet, behöver bönderna tydliga, långsiktiga och enkla regler. De nya föreslagna reglerna är mer komplicerade och är tvärt emot regeringens förenklingsambitioner och strider mot all tidigare rådgivning.

Beslut ska enligt uppgift fattas redan denna vecka, så nu måste jordbruksministern gripa in och stoppa byråkraterna innan de raserar det framgångsrika arbete som i mer än tio år lagts ner på att återuppliva naturbetesmarkerna. Att bevara dessa unika marker i traditionell drift är kanske det största bidrag Sverige kan ge till ett av EU:s viktigaste miljömål, den biologiska mångfalden.

Det måste gå att förklara även i Bryssel. Inte bara den biologiska mångfalden hotas av detta system. Även lantbrukarna hamnar i en rävsax.
För att uppfylla gårdsstödsreglerna tvingas man göra sådana avverkningar av träd och buskar att man både riskerar sina miljöersättningar och de facto bryter mot miljöbalken. Lantbrukarna tvingas alltså bryta mot lagen för att få ta del av EU:s gårdsstöd!

För de marker som inte kommer att platsa i det nya systemet måste Sverige gå in och kompensera fullt ut med miljöersättningar.

Problemet är att miljöersättningarna delfinansieras av Sverige till skillnad från gårdsstödet. En diskussion om en sådan finansiering måste därför genast tas upp med finansdepartementet. Vi är alla beredda att hjälpa till efter bästa förmåga, men vi måste få tid till att arbeta fram en vettig lösning på denna konflikt i dialog med Jordbruksverket och EU-kommissionen, så ställ in alla planer på nya skärpningar i betesmarksreglerna inför årets betessäsong.

Svante Axelsson
generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Jan-Olov Westberg
överintendent Naturhistoriska riksmuseet
Lars Lindell
ordf Sveriges ornitologiska förening
Jan Terstad
Art Databanken vid SLU
Torsten Mörner
ordf Svenska jägarförbundet
Lasse Gustavsson,
generalsekreterare WWF
Björn Eriksson
landshövding länsstyrelsen Östergötland
Lars-Göran Pettersson
ordf Lantbrukarnas riksförbund
Inger Källander
ordf Ekologiska lantbrukarna