Bättre klimatpolitik utan individuellt kvotsystem
Klimatfrågan är förvisso så viktig att vi måste vara öppna för att lyssna på alla förslag. Ett sådant är det om individuella utsläppskvoter, som David Jonstad diskuterade i sin debattartikel den 15 augusti.
Även om förslaget kan kännas intellektuellt hederligt så bör det faktiskt avstyras fortast möjligt, skriver Martin Wannholt och Emil Boström i en replik.
Relaterat
För att få ett system med individuella kvoter att fungera samt att med någorlunda säkerhet veta att ingen fuskar i störande utsträckning, skulle det krävas statligt, läs politiskt, intrång i varje svensk familjs vardagsliv, som skulle få gamla KGB att framstå som amatörer.
Finns bättre metoder
Att många människor uttrycker att de är villiga att göra mycket mer för klimatet, förutsatt att också andra gör det, är naturligtvis positivt och kan tas tillvara på annat sätt.
Exempelvis skulle ytterligare höjda koldioxidskatter få mycket större folkligt stöd, och minskad risk för att påverka ekonomin negativt genom politisk klåfingrighet, om riksdagen vore överens om att dessa skatter går in i en pott som ges tillbaka till alla medborgare varje år, lika för alla. Detta skulle innebära en överföring av pengar från individer som släpper ut mycket till individer som tar ökat miljöansvar, utan att politiker "nallar i godisskålen".
En meningsfull klimatpolitik innebär de facto praktiska omställningar för oss alla inom relativt kort tid. Det går också att snabbt minska utsläpp av växthusgaser genom att allmänt spara på de flesta former av energikonsumtion; minska utsläppen från transporter, lägre energiförbrukning, konsumera mera av miljövänliga produkter och mindre av miljöovänliga, med enkla styrmedel och till en rimlig kostnad per ton koldioxid.
Så låt oss nu fatta kloka, välgrundade beslut och i rätt ordning; förstör inte ett i internationell jämförelse fantastiskt fritt, demokratiskt och tolerant samhälle som Sverige är. Ransonering, kvoter och medföljande övervakning är inte en framkomlig väg. Tvärtom har vi i Sverige lyckats visa att det går att kombinera ekonomisk tillväxt med lägre koldioxidutsläpp, även om vägen till nollutsläpp är lång.
Ökad välfärd och lägre utsläpp funkar
I pågående internationella klimatförhandlingar är det än viktigare att direkt kunna påvisa att ökad välfärd går att förena med lägre utsläpp av växthusgaser. Flertalet stor utvecklingsländer, och tragiskt nog några i-länder, motsätter sig fortfarande bindande utsläppsbegränsningar, alltid med argumentet att det kan hindra deras ekonomiska utveckling.
En del säger inte detta rent ut, utan hänvisar till globala orättvisor och att de inte är historiskt skyldiga till utsläpp, alltså argument som kan vara moraliskt korrekta, men i grund och botten är det ekonomin man tror sig vilja säkra. Med andra ord, underskatta inte vårt vackra Sverige som föregångsland, som nu dessutom har förmånen att agera ordförande i EU.
Men trots att Sveriges alliansregering redan i dag har världens absolut mest ambitiösa klimatmål, för en befolkning som står för 0,2 procent av världens utsläpp, så försöker vänsteroppositionen göra klimatfrågan till en politisk fråga om att vara "bäst i klassen". I stället för att i större utsträckning se globalt var man kan få största möjliga miljöeffekt för varje investerad krona, skall svenska folket kläs i tagelskjorta med ökade skatter, pålagor och betala dyrt för varje ton koldioxid.
I en värld med begränsade resurser är detta synsätt tveksamt. Vi vill i stället se mer av investeringar i fattiga länder med stora befolkningar för att snabbare kunna begränsa utsläppen – och bidra till att lösa även andra akuta problem.
Finns inget utrymme att vänta
Låt oss avslutningsvis ge en vänlig uppmaning till alla klimatskeptiker – var nu lite konstruktiva i stället. Det finns i dag flera framstående forskare som inte håller med de många forskarna bakom IPCC:s klimatrapporter, det finns många frågetecken kring befintliga klimatmodeller och vi har historiska variationer i klimatet som ännu ej är fullt kända vad gäller orsak och verkan. Komplexiteten är enorm.
Sannolikheten finns att moder natur är än starkare än vi förutsätter i dag. Men, det finns också en vetenskapligt icke negligerbar sannolikhet att dagens snart sju miljarder människor och våra aktiviteter påverkar klimatet och vår tunna atmosfär, och detta i ett tempo som är skrämmande.
Med andra ord, vi människor måste agera tydligt, och det nu. Det finns inte utrymme att vänta om man respekterar forskning, har läst sin sannolikhetslära och samtidigt älskar människor, djur och natur. Vi kan helt enkelt inte ta risken att komma för sent. Så i stället för att sitta vid sidan om och idka prickskytte, hjälp oss i stället att driva en konstruktiv klimatpolitik som, förutom allt lägre utsläpp av växthusgaser, samtidigt bidrar till:
- minskad fattigdom
- klimatsmart tekniköverföring
- direktstopp av skogsskövling
- återplantering av tropiska skogar utan jämförelse
- ökad möjlighet att rädda utrotningshotade djur
- renare luft med färre cancerogena ämnen
- minskat beroende av oljeproducerande länder
- återbäring till miljövänliga individer
- fortsatt ökad välfärd i Sverige
Vi som skriver arbetar för att förverkliga nya moderaternas beslutade mål och visioner för klimatpolitiken:
- att till år 2020 minska Sveriges utsläpp av växthusgaser med 40 procent (basår 1990)
- att få ett klimatneutralt Sverige redan år 2050.
$1
Martin Wannholm (M)$1
tidigare vice ordförande i Miljönämnden$1
Emil Boström (M)$1
ledamot i Kretsloppsnämnden












































