Att vinna presidentposten är en stor sak. Men att förvalta upphöjelsen är betydligt större och viktigare.

Jacob Zuma har varit en central politisk gestalt i flera årtionden. Han utsågs till vicepresident sedan Thabo Mbeki blivit president efter Nelson Mandela. Men Mbeki avskedade Zuma 2005 efter beskyllningar om korruption. Samma år anklagades Zuma för att ha våldtagit en bekants dotter. Korruptionsåtalet lades ned och han frikändes för våldtäkten. Flinande kommenterade Zuma att han inte behöver våldföra sig på någon, alla är mer än villiga.

Zuma praktiserar traditionellt månggifte. Nyligen skaffade han sig en sjätte fru.

Och häromdagen tvingades han medge att han just fått ett utomäktenskapligt barn, därmed har han tjugo.

Jacob Zuma lyckades manövrera ut både Mbeki och andra kandidater när ANC valde ordförande 2007. Detta i kombination med nedlagda åtal ledde fram till att han kunde bli vald till president 2009. Han hade dessförinnan blivit pastor i en kyrka och ordförande i nationella aids-rådet. Till saken hör att flickan som anklagade Zuma för våldtäkt var hiv-positiv och att han enligt anklagelsen ägnade sig åt oskyddat sex. Zuma invände att det inte var något problem eftersom han duschat efteråt.

Apartheidsystemet var en skam för Sydafrika. Och när de vita makthavarna till sist gav med sig, frigav Nelson Mandela och demokrati infördes var det en ny tid. Mandela valdes till president och det fanns anledning att beundra övergången till svart majoritetsstyre, särskilt som Mandela förvandlade sig själv från frihetshjälte till mogen statsman. Sydafrika med Mandela som ledare ingöt hopp inte bara i det egna landet utan också i övriga Afrika. Internationellt åtnjöt han stor respekt både som president och människa.

Mandela visade att svarta inte var identiska med den fördomsfulla och rasistiska stereotypen som burit upp apartheidsystemet.

Det låg i sakens natur att Thabo Mbeki vid sitt tillträde som president inte skulle kunna mäta sig med företrädaren Mandela. Men han raserade inte medvetet den status som Sydafrika fått under Mandela-åren.

Med Jacob Zuma är det en helt annan sak. Han underblåser med sitt agerande rasistiska fördomar och drar därmed med sig Sydafrika i fallet. Oppositionen hävdar att Zuma inte bara gjort sig själv till ett åtlöje utan allvarligt skadat synen på hela Sydafrika, särskilt inför VM i sommar i fotboll. Det hjälper inte att Zuma påpekar att han valts av en majoritet av väljarna till president. Det är hans sak att leva upp till de högst modesta förväntningar som alla sydafrikaner har på nationens ledare. Till detta hör ett någorlunda hyfsat och anständigt privatliv.

Och det svindlar när tankeleken görs och Zumas beteende överförs till andra presidenter i länder i västvärlden som Sydafrika vill stå på jämställd fot med. I de nationerna skulle pinan göras kort med en president som Jacob Zuma. *

BRITT-MARIE MATTSSON

om en politiker som gått vilse